Detta stopp handlar om den stora Amerikautvandringen sedd från Skovlund/Ansager-området. Här blir de stora talen mindre abstrakta: unga människor från landsbygden bröt upp, lämnade det välbekanta och styrde mot USA och prärieregioner i bland annat South Dakota och Montana.
Utvandringen var inte bara äventyrslust. Den hängde samman med ett Danmark i förändring, där många sökte sig bort från jordbruket och där möjligheten till jord i Nordamerika lockade starkt. För några blev resan mot Amerika en chans att bygga något eget; för andra blev den också mötet med avstånd, slit, sjukdom och hemlängtan.
Berättelsen om Anna och Johannes från Ansager-området ger utvandringen ett ansikte. Deras resa går från Danmark över Atlanten och vidare till danska miljöer på prärien, där drömmen om jord och ett nytt liv skulle prövas i hårda omgivningar.
De gamla utvandringsprotokollen visar hur konkret en sådan resa kan spåras: namn, ålder, yrke, bostadsort, födelseort, destinationsort och datum för resekontraktet. En Amerikadröm kan därför börja som en lokal berättelse och sluta som en rad i ett arkiv – med ett helt liv däremellan.
Anna Poulsen Vad och Jens Johannes Christensen Bank reste ut som ogifta från Ansager-trakten 1905. De lämnade Liverpool den 25 februari med RMS Caronia och anlände till USA den 6 mars, via Ellis Island.
Resan var inte helt i blindo: passagerarlistan angav Johannes’ bror Jens Christensen i Volin, South Dakota, som mål. För Anna stod samma adress med relationen “brother-in-law”. Amerikadrömmen började alltså med både ångfartyg, pappersspår och en konkret plats att gå i land i tankarna.
Den 14 mars 1906 gifte sig Anna och Johannes i Irene, grannstaden till Volin i South Dakota, där de bodde. Området var inte danskt av en slump: många skandinaviska, särskilt danska, immigranter hade slagit sig ned här i slutet av 1800-talet.
Kort därefter väntade Anna parets första barn. Samtidigt hittade Johannes en annons i den danskspråkiga tidningen Dannevirke om en ny dansk koloni längre västerut. Ett bröllop i Irene blev därmed också början på nästa förflyttning ut på prärien.
Dagmar i nordöstra Montana grundades som dansk koloni 1906. Johannes Christensen var en av de sju män som drog västerut, när den planerade platsen i North Dakota redan var tagen.
Varje man tog upp ett jordkrav på 160 acres. För Anna och Johannes innebar drömmen om fri jord ett liv långt från läkare, skola, kyrka och lanthandel. Kolonin fick dock snabbt en skola, och undervisningen bedrevs både på danska och engelska.
År 1909 blev Jens Johannes Christensen allvarligt sjuk i den danska kolonin Dagmar i Montana. Källorna är inte helt överens om månad och dödsorsak, men dödsfallet drabbade en mycket ung bosättning, där Anna blev kvar som 29-åring med två små barn, en farm och ännu ett barn på väg.
Kyrkogården hade ännu inte anlagts, även om frågan hade diskuterats. Johannes blev därmed en av de första som gjorde den nödvändig.
På hösten 1909 nådde ett brev från Anna hem till Danmark: hon hade hamnat i svårigheter och behövde hjälp. Hennes 16-årige lillebror Ingvard skickades till USA och korsade Atlanten med S/S Hellig Olav.
Anna stod ensam med tre barn, efter att Jens Johannes hade dött i tyfus som farmare i den danska kolonin Dagmar i Montana. Gården såldes, och den 20 maj 1910 återvände den lilla familjen till Danmark.
